som om blogga är en del av mig
Kategori: Allmänt
Blir så fruktansvärt arg när jag går in på den här jävla hemsidan. För jag brukar göra det ibland. Skriver in mitt lösenord, klickar upp "Skriv inlägg", stirrar mig blind, får fram exakt ingenting. Klickar ner. Ungefär så. Hur långt jag kommer med det här skriveriet vill jag inte ens veta. Antingen klickar jag ner det om några minuter och klickar aldrig upp inlägget nå mer. Låter det vara där och ruttna. Eller så fortsätter jag som om jag har tid. Som om blogga är en del av mig.
Minns inte vad jag gjort sedan sist, vilket nödvändigtvis inte behöver betyda att jag inte gjort något.
Stressat för att sedan hitta tillbaka till rätt puls igen
Stressat för att sedan hitta tillbaka till rätt puls igen
Myst runt som om det är det enda jag gör
Skrattat tills det gått hål i mig
Blivit arg tills jag känt mig som en crackkärring
Sympatiserat med vädret
Skrattat tills det gått hål i mig
Blivit arg tills jag känt mig som en crackkärring
Sympatiserat med vädret
Känt mig som första vårsolen
Och som den likgiltiga himlen som hållt sig kvar
Stängt in mig på mitt rum för det blir bäst så ibland
Varit en av alla andra som fyllt rum som inte är mina
Skrivit tills jag fått kramp
Skrivit tomma ord
Kramat sådana som har saknats
Kramat sådana som har saknats
Kramat sådana som kommer att saknas
Suttit uppe om kvällarna för att i all evighet prata om sådant som aldrig hänt
För att prata om sådant som hände för en evighet sedan
För att prata om sådant som önskas hända igen
För att prata om sådant som hände för en evighet sedan
För att prata om sådant som önskas hända igen
Varit nöjd med mig själv så att det känts ända in ryggmärgen
Föraktat mig själv emellanåt
Önskat att jag alltid kunde få stanna kvar här
Önskat att jag alltid kunde få stanna kvar här
Önskat att jag aldrig mer skulle behöva få stanna kvar här
Rebecca och jag. Vi åt middag tills det var slut. Vi rullade chokladbollar tills smeten tog slut. Vi satt på mitt rum tills dygnet tog slut. Och vi sov tills sömen tyckte att det var slut med det med.
En kväll, med en hallon/kokos paj i handen, tog jag mig upp till familjen Smedsjölinder. Vi åt middag tillsammans och hade ungefär allt i världen att prata om. Kommer aldrig sluta älska kvällarna där uppe.
Bjöd över Kellan på middag och hänga-på-min-matta-tills-vi-säger-va-ofta-är-klockan-så-mycket kväll. De kvällarna kommer aldrig ta slut.
För på fredagen kom min Cecilia till mig. Vi tog igen allt vi missat från varandras liv. Tre veckor hade vi missat. Det är mycket för oss som behöver varandra mer än vad vi kanske förstår. Vi vaknade upp till en lördag, hon tog sig till sitt och jag till mitt spanskaplugg. Och senare under lördagen förenades vi igen för att äta middag tillsamans och för att vänta in Amanda och Ines. Och Cissis kladdkaka och timmars prat om allt vi kom på att prata om.