Att gråta tredje fjärde och femte gången
Kategori: Allmänt
Tredje gången jag grät var mot hans bröst i min säng, jag var full och kär och lycklig men ångestfylld.
Jag förstod att det här är början på det jag velat, men slutet.
Hulkade att jag kommer sakna dig.
Hulkade för jag inte längre kan styra över mig själv, att någon annan nu har mitt humör i händerna.
Att det är fritt att utnyttjas.
Att jag flyttar att du flyttar, att det inte finns kvar.
Han strök sin hand genom mitt hår, som lugnet i den abstrakta stormen.
Sedan viskade jag förlåt.
Fjärde gången jag grät var återigen i offentligheten, det var så naket.
Jag satt på tåget och hade Cissi i telefon och pratade om det som tynger oss och det som gör oss lyckliga, sörjde och glädjes åt varandra.
Så läste Cissi upp ett sms, som skulle kunnat vara ett sms från perfekt men som plötsligt dök upp mitt i den stimmiga vardagen,
jag vet inte om det var för tröttheten,om det för det vi tidigare hade pratat om eller om det bara var så enkelt att det hon läste upp var så fint att tårarna vägrade rationaliseras.
Sänkte huvudet och viskade, snälla Cissi vänta, jag kan inte gråta så här mycket just här. Vänta snälla.
Femte gången jag grät grät jag medan han var på färjan på väg hem till Frankrike. Jag visste hela tiden att just precis det skulle hända, men inte vad som skulle bli av mig. Jag är ofta ensam, men nu dör jag av ensamheten tänkte jag. Gick fram och tillbaka i lägenheten för att mota tårar av ångest. Sedan exploderade jag ungefär, sjönk ner i soffan och visualiserade hur han för varje sekund som gick kom längre bort ifrån mig. Vi hann aldrig säga hejdå på riktig, vi sa att på måndag, då hittar vi någonstans att bo tillsammans, sedan kysste vi varandra som om vi skulle ses dagen efter.
Men så var han tvugen att åka tidigare än väntat och vi hann aldrig fysiskt säga hejdå och det värker i hela, hela mig.
Nu finns en tid, människor, olika drömmar och olika liv mellan oss.
Och råden jag ger andra är inte längre mottagliga, att med tiden så går det över.
Jag vet det, men det är sorg i sig, att vara nykär och aktivt försöka motarbeta det.