liveteskrivet.blogg.se

Fina jävla liv

Kategori: Allmänt

Hej hundraåttiofem dagar senare. Påsken har hunnit komma och gå. Som om det vore märkvärdigt, fast det inte är det. Säger kanske mer om att det kom en tid som gick. Som vanligt, egentligen. Hur jag mår? För bra för mitt eget bästa tror jag. Det är fint det här, och läskigt. Nä, har inte gått och blivit tokkär. DET GÅR VÄL ATT VARA GLAD ÄNDÅ era jävlar. 

Vad jag har gjort? Mycket. Och mindre av mycket. Inget livsavgörande, mest livsuppskattande. 

För jag fyllde ju år och det ryktas om att en får dricka öl ute då. Och jag tycker om öl, och att vara ute. Och så tycker jag om mina vänner. Så jag drack öl ute med vänner en fredagskväll.

 
 
Lördagen därpå firade min släkt mig. Som om jag vore någon, Vi åt massa mat och babblade och dansveteranerna dansade. Sedan höll de tal och min mamma sa att "jag kände mig som en fjärill när du föddes. jag bara flög runtruntrunt".  Och jag kunde bara tänka mig. Då tårades människors ögon (..mina...med).

 
Efter tack och hej och jag älskar er, så åkte jag till Oliver för att fira honom och min älskade Ines. Vad är en fet födelsedagsfest? Ungefär precis som deras var. Massa grattis för att de är det finaste paret och för att de inte längre behöver vänta på den här åldern som ska vara så himla poppis.

 
Har suttit vid bryggan och dödat tid, skulle väl Maggio sagt. Men vi dödade aldrig någon tid. Tvärtom, vad nu det blir.


Cyklade över till Kristina, för det är sånt jag kan. Och vi tog vara på att det var dag och att vi var lediga och att solen sken och att det var tid för brunch. Och så tog vi väl vara på att vi är unga och kan prata och drömma om var fan vi kommer att hamna i livet. 



Hoppade på tåget till Stockholm en dag. Mötte upp min bror som flyttat från hemstaden till Stockholm. Trist för mig men tydligen kul för honom. Och då blir det väl kul för mig med. Vi åt lunch och pratade om livet, sånt är vi bra på. Sedan skiljdes vi åt, han för att jobba och jag för att strosa runt. Promenerade till söder, tog vara på allt, kikade i secondhand och satte på på ett fik efter att mina fötter protseterade. Fyfan vilken eländig klyscha jag är. Så fab är inte mitt vardagsliv. Spenderade liksom pengar med ångest. Och sedan tog klyschan kanske slut? (Om det inte det också är en klyscha)



Så mötte jag upp min bror för middag. Vi har fångat varandra rätt så bra på bild. 



Jag och Flodda satt på mattan i mitt rum. Ungefär det enda vi gör när vi hänger. Det ser jag inget fel med, det är det enda som krävs av vår vänskap, typ (protestera om du vill flodd).
 
 
Tog bussen till Noras hus för att spenda en kväll med fräna människor utan snopp. Tack för det och för musiken och för att människor är fräna. 
 
 
Okej, jag ångrade mig. Livsavgörande ting har visst hänt; jag invigde kvällshäng på balkongen med min Bex. Jag har längtat efter det här hela mitt liv (sedan utemöblerna flyttade in till källaren).
 
 
Cyklade till Stenhagen för att lämna brev. Nej, inget kärleksbrev. Eller jo, kärleksbrev för vänskap?

 
Ätit ensamma midagar i solen. Älskar det och gravad rökt lax mer än allt. Och juste, jag läser en magisk bok. Den kommer att bli en klassiker. Jag lovar. 

 
Har suttit på Palermo med bra vänner. Även suttit på Palermos toa och tittat på fint klotter (bilden). Sedan hamnade vi på efterfest i ett studentrum. Och vi gick därifrån och bara skrattade åt vår tillvaro. Sånt som upplevs med en Sigge.

 
Och skolan har börjat och vi sitter ute i solen som om skolan inte alls har börjat. Skolan börjar egentligen aldrig efter påsklovet.
Igår kom Soran till Rosen (jag älskar dig om du ser detta:-P). Och det blev så himla bra. Kändes som en talkshow, fast en bra talkshow. Jag älskar skolan, elevkåren och Soran, tänkte jag väldigt mycket igår.


Idag var det sol, men så var inte min fysik. Så då lyssnade jag på den genom att sjukanmäla mig. Utnyttjade dagen väl ändå, tycker jag. 
Promenerade til exempel till Ica för att köpa en crossiant. Gott till kaffet, tänkte jag. Men jag kände mig svinfånig. Så när jag la min enda vara på rullbandet så hände detta: tanten före mig tor tag i påsen där min fina crossiant för sju spänn låg, sedan kastade hon iväg den och sa att "JAG ÄR INTE KLAR". Och jag bara nejnej förlåt. Där fick jag, tänkte jag ändå. Där fick jag för att jag går till Ica och köper en crossiant som om jag vore någon.
 


Det var väl ungefär det. Resten orkar jag inte med. Jag borde sova, så jävla dåligt på sånt. Hejdå mina cirka åtta fans. MEN, glöm aldrig: kvalité före kvantite. Tack för mig. 
 
 

Blir inget sjutton år i staden nå mer

Kategori: Allmänt

Har jag sagt att livet är så fint att jag inte ens vet ut eller in av det, trots att jag cyklar genom staden som är grå och skymd av snö blandat med regn. Och även fast febern fått utlopp efter endast fyra timmars sömn på grund av att jag försökt analysera moderaternas partiprogram, så är jag nöjd med att inte ha gått in helhjärtat. Finns inga hjärtfrekvenser att lägga ner på något sådant, och jag ursäktar mig inte ens för det. 

Cyklade för sista gången som sjutton år i staden och undrade väl om det är såhär det ska kännas att aldrig mer vara sjutton år i staden. För jag menar, det känns ju inget. Jag har hört om dem som fått åldersnojja och konstaterat att jag inte är en av dem. 

Så, nu hoppas jag att jag nös för allra jävla sista gången som sjutton också. 
 

Ser jävligt brun och fräsch ut. Det är dock inte hela sanningen.