Och så kom midsommar lika fort som den gick. Det dansades varken runt midsommarstången eller åts sill. Och inte bar jag någon midsommarkrans eller gick omkring i en vit vacker klänning heller. För midsommar är ingen idyllisk högtid i åldern sjutton och däromkring. Men ack vad kul vi hade det. För det åts middag och efterrätt hos Anna tills matkoman blev ens bästavän. Det dansades ite titt som tätt på altanen och vi hängde sådär kul som vi gör. Senså förde bussen oss till Focconi. För yttligare häng. Mycket häng tillsammans. Midsommar där och då, och midsommardagen kom på besök. Hej, sa vi till den dagen. Och skrattade högt.
Det staplades hemåt och en timmes sömn sa alarmet att jag fick. För 15 skulle jag jobba, men innan det hann jag med Jonas Gardells sommarprat. Äntligen. Jag behövde höra hans intalnde röst en dag som midsommardagen. Det här med jobb efter dagen efterhögtider. Det är inte vackert.
För jag har ätit jorgubbsfrukostar på balkongen i solen och försökt ta in att jag faktiskt har sommarlov.
För jag har suttit runt Kellans köksbord med mina allra bästa vänner i livet.
För att Emma är en klar solstråle och bjöd oss på en massa mat och kärlek hos henne.
För att jag hängt på balkongen med Astrid och hallonpaj, och jag älskar allt på den här bilden.
För jag har hängt hos Ines, i solen, hela dagen. Obegränsat med häng och mat <3
För jag har tagit kvällsfika på Linné med Kristina, Felicia, Cissi och Julia. För att planera Bråvalla. Jag vet, det är så fett. Och för att jag drog hem Cissi för att hänga som vi gör.
För att jag bjöd över Jossan och Melle och Astrid och Rebecca och Astrids kompis från Skåne, på pannkaksmiddag. Och för att vi stannade kvar på balkongen tills fåglarna började kvittra. Det gick inte att sluta babbla, jag älskar dem för det.
För att jag jobbat och för att jag försök skriva men skjutit upp det. För att jag har sommarlov. Därför har det tagit tid sedan sist.
Jag tror nog att det regnade mest hela dagen igår. Sommarlovet spelar lite svårflörtat, som vanligt (Stapp it) i början. Är inte bekant med att inte göra någonting under hela dagen. Hur gör man. Är man bara hemma och är. Hur är man bara? Men jag har för mig att jag bara var fram till fyra. För då satt jag på ett mysigt café med Bosse och drack en chailatte. Det är sånt man ska göra under dimmiga dagar. Och vid sju tiden, med en hallon & rabarberpaj i cykelkorgen, cyklades jag och Rebecca till Felicia. Hon hade fixat gómiddag den gosen. Satt runt hennes köksbord till klockan plötsligt teleporterade sig till tolv. Det var en mycket bra kväll det.
Gårdagen var allt annat än miserabel. Sommarlovsinvigning med en laxtoast på station. Och knytkalas på Kristinas altan till middag, som senare övergick till sommarfest på Anders altan. Och juniskyn skymmde stadens ljus, som Oskar Linnros sjunger i sitt nya och fantastiska album.
På altanen och på taket dansades det och sjöngs, och det var okej med okunskap i båda delarna. Den som höll skrattets högta ton vann. Och någon ramlade omkull, alldeles för full eller för kärlekens skull. För det satt par i trädgården som omfamnade varandra, och så satt det ytterst ensamma, kanske brustna hjärtan, brevid. Fast det syndes inte på dem igår. För igår var det lyckligt ändå.
Antingen ligger man i samma säng och lyssnar på samma regn tätt intill någon, för att dämpa vädrets miserabla genre. Eller så skriver man lite skit med en favoritkopp innehållandes grönt te som enda sällskap. Och lite titt som tätt tittar ut på det miserabla vädret.
Det bilades till Stockholm för att fira min kusins student. Årets elev, var vad han blev. Han är bäst och enligt mig årets student.
Den sista bilden är mkt komisk. Mamma är vacker. Pappa är besvärad av mitt stojj. Storebror kan inte titta in i kameran på grund av solen. Jag är jag. Och min kusin är studenten.
Igår, när vi för en gångs skull åt familjemiddag, sa min storebror: "Hörrudu, jag har aldrig sett dig så sliten som du såg ut att vara igår". Det ligger ganska så många procent sanning i den meningen. Men jag mår bra. Jag mår bra. Botten har varit nådd. Den kommer jag att toucha vid många gånger, men där är jag inte nu. Så jag går runt och trampar på marken, över botten.
Har haft långhelg. Långhelgen gick mest åt till att jobba trettiotvå timmar sammanlagt. Det är väl svaret till min storebrors påstående. Jag är inte mer en människa va, kan ju inte gå runt och se pigg ut gentemot min tillvaro. Förutom jobb är onsdagen värd att notera. För då var allt så lysande och lyriskt. Cissis fina syster tog studenten, så vi var bjudna på mottagning. Låt oss inte diskutera buffén mer än att den var fantastisk. Hör av er om ni finner ett mer postivladdat ord än fantastiskt, som kan beskriva maten. Cissi och jag tog oss till staden för att hänga med människor i Stabby skogen. Det var sommar, där och då. Vi skymtade solnedgången och en ljusblå himmel. Och jag kollade ner på ett par bara ben och ett par slitna converse. Senså tog vi oss till Agge the man för absolut häng. Och där förträngde vi att det skulle jobbas dagen därpå. För senare skrattade vi oss hem till mig tillsammans med fågelkvitter och en himmel som bekantade sig med morgonen.
Annars har jag ätit glass vid bryggan en fredagskväll med vännerna mina. Annars minns jag inte mycket mer kul som hänt. Idag är det måndag och jag cyklade i dödsspöregn till skolan. Det var komiskt, jag skrattade medan. Åt mig och åt livet. Men det är inte värt att notera, för det som är värt att notera är hänget med Flodda som innefattade HIT- träning och en fantastisk middag på balkongen min. Och anteckningsblock för att dra igång planering inför Bråvalla(!!!!!!!!!!!!!!)
Igår var vi inga gymnasieelever. Igår var vi mellanstadieelever som gick omkring med höga toffsar (mitt på huvude, likt en fontän, om man hette Donia i åldern 7-12 cirka), färgsprakande och osammanhängande klädesplagg, vissa gick omkring med tajta 90-tals halsband och andra åkte omkring med sparkcyklar alternatvit rullskridskor, så hoppades det hopprep och ritades med krita på skolgården.
De tiderna, i verkligheten, var roliga. Men nej, jag saknar det inte för fem öre. Vill titta en mellanstadieelev i ögonen och säga: "Hörrudu, du förstår nog inte hur liten och osjälvständig du är. Du kan knappt ta några egna beslut själv, vi bortser från glass -och godissmakbeslut, utan att det blir felfel och OJ så fel. Fortsätt att simma i ditt mellanstadielivet, för om några år hamnar du i en blandning av den destination du fruktar som mest, men jag lovar att du aldrig kommer ha det så kul rakt igenom. Mellanstadietiderna är snart mycket bortglömda tider. Herrå."
Har nästan levt sommarlovslivet. Psykiskt sätt: Ja. Praktiskt sätt: Med tanke på att vi faktiskt inte har sommarlov än, och fortfarande går i skolan Nej.
Hängt i stadsparken med vinnare, ätit frukost inkluderat med jordgubbar på utegården, haft ballehäng hos mig med mina bästaste vänner i livet, jobbat hela helgen, återupptagit trippan efter den kalla och dystra vintern, promenerat hem med Cissi aka Flodda under natten med den sommarfuktiga värmen, lyssnat (och lyssnar) på listan BRORVALLA för att vi har bokat biljetter till festival (!!!). Och nu tar tröttheten över.
