liveteskrivet.blogg.se

Varsågod och smaka av sommarlovet

Kategori: Allmänt

Jag har inte alltid varit optimist. Eller, det går inte att var optimist ett helt liv. Säger jag, som förhoppningsvis inte ens levt en fjärdedel av det här livet än. Men när känslan av optimism tar över hela ens tankeflöde, då måste vi ta vara på det. För det är kanske inte alls är här för att stanna. 

 
Våra kära studenter sprang ut från skolor över hela stan. Mitt hjärta skriker "GRATTIS!! Men vänta". Fick se när kusin aka superhuman sprang ut. Så. Jävla. Stolt. Och så cyklade vi till Rosendal för generationen där lämnar oss. Frågade programrektorn om hur det kändes, han svarade med att studenten må vara lycklig men inte för honom. För honom var studentdagen sorglig. Instämmer delvis. Trippade upp till mottagning 1; kära barndomsvän Lina. Overkligt på många sätt. Jag minns när jag sa att "Om sex år är det min tur" och hon kontrade med "Ha! Om fem år är det min tur."
Cyklade vidare till mottagning 2 med paraply i ena handen och paket i korgen. En snabb visit, för att heja och gratta och fråga om hur fett flaket egentligen var. Och gratta igen och önska en forsätt riktigt jävla fantastisk student. Så cyklade jag till Sama, för ett sista stopp. Åt fantastiskt mat och tog vara på att släkten var samlad. Höll tal, för vissa personer i mitt liv är värda det. Värt att notera: refererade till Lilla Namo och min storebror. 
 
 
Och när studenterna vinglade till flustret för studentfest så trampade vi oss in till Palermo. Varmt som hjärtat.
 
För vårt riktiga avslut var dagen efter studenternas avslut (den dagen som de hade föraktat). Och efter alla HaEttRiktigtBraSommarlovs-kramar, trots att vi skulle ses dagen efter, så cyklade vi ner till stan för att äta falafel och för att bara vara. 
 
Emma hade hemmafest. Emma, jag älskar dig. Det var ganska förutspått att någon som bara spiller massa kärlek över alla skulle ha en ungefär lika kärleksfull fest. Fastän det är var det är, det där med hemmafester alltså. Dansade runt i mina hängelsbyxor i vardagsrummet som endast gick att ta sig igenom med dans. Och cyklade hem när solen hade stigit upp och kisade mig igenom hela vägen till min säng. 
 
Övrig info; Jag sitter ofta och mycket på uteplatsen, i bikini eller omringad av filtar. Spelar ungefär ingen roll. Eftermiddagsfikar, går promenader, tränar, läser, jobbar om dagarna och planerar inför morgondagarna och åren, och det som finns där i mellan. Imorgon ska jag äta middag hos Felicia. Hon är hemma nu, så himlajävla glad över det.
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: