liveteskrivet.blogg.se

Apropå mitt senaste farväl inlägg till frukostar på balkongen. Jag firade att helgen, efter två dagar kom på besök, just där. Där på balkongen med hallon/blåbärspaj och najsiga vänner. Precis som om hösten inte ens var på tal. Så jag tar nog tillbaka en del av lite falska påståenden, min källkritiska sida är inte uppvärmd än. Så skyll inte på mig. Men ja, så såg fredagen ut. Jag vill inte att fredagar ska se ut på några andra sätt heller faktiskt. Jag förstår aldrig de som påstår att klackarna ska slås i taket på fredagar. Hallå va. Nej tack. Sen säger jag nej tack till de som ens vågar uttrycka sig så.

 

Hej. Hej så himla mycket hej. Jag förmodar att läget är stabilt och hoppas väldigt grovt på att ni ännu inte ballat ur. Idag var jag hängig och ba "Det bara måste vara något fel med mig. Jag är hängig. Vad är min diagnos?? Det kan vara något allvarligt med mig." Sen kommer jag på mig själv. Du är väldigt mycket frisk, gumman. Ner till jorden. Det är tidiga mornar som gjort dig så.

 

Frågar mig själv lite granna om jag haft min sista frukost på balkongen för året. För om det är så, då känner jag sorg. En sorg kanske beblandad med en ångest, och vise diverse intressanta känslor. Jajo, om jag vill kan jag sätta mig där klockan sju en tisdagsmorgon, känna den friska vinden omfamna mig i knappa tio grader, när solen inte nått fram till balkongen än. Jag kan om jag vill det, men jag vill det inte. Så jag har nog besvarat den, för några minuter sedan, obesvarade frågan. Den sista balkongfrukosten är förbi. Hösten säger väldigt mycket hej trots att den vill spela ett litet spel med sommaren. Snart ger väl sommaren upp, som vanligt. Jag förstår hen. 

 

Vad som är snartare (ping fille) är helgen. Den är ljusare än när höstmörkret klampar in i vardagen vill jag väldigt gärna påstå. Avsked ska firas.

 

Hej igen. För nu var det ju inte alls längesen. Är så rastlös och hungrig SÅ jag vet inte vad. Ät då. Mm, skulle jag också sagt. Men sitter här och väntar på min kusin som jag väntat på i hundra år. Och då ska vi sätta oss någonstans i stan och äta. Det finns inte på några vis någon ekvation där kombinationen av "att hålla tider" och min släkt fungerar. Annars då. Nej inte så mycket va. Nej tänkte väl det. Köpte en kalender idag, som svar på frågan om jag är pepp inför skolan. Det där var alltså en synonym till ja. 

 

Trots mitt senaste milslånga inlägg, så måste jag ändå inflika med att... Jag inte endast gjort tre saker under senaste tiden. Jag har ju gjort mycket av ingeting också. Herregud, vad trodde ni. Nej tänkte väl det. Senså har jag jobbat också (inte längre tack och lov). OCH hängt. Hängthängthängt. Kräfte diem också, ätit kräftor alltså.

 

Ikväll är kvällen då jag ska försöka mig på detta förbannade inlägg. Det var längesen, jag vet. Jag menar, sist jag skrev ett riktigt inlägg var jag inte direkt på väg att skapa en höstspellista. Hösten var alldeles för långt bort för mitt eget bästa. Ikväll är kvällen då jag cyklade hem från stan, efter att höjden av mysigheter med Bosse (middag och bio) hade avslutats, och jag tamefan kunde ta på höstligheten som är på ingång. Alldeles för tidigt, som vanligt. "Fin årstid kommer sent", skulle jag nog tycka efter sommardebuten. Sommaren är beräknad att, praktiskt taget, hålla sig kvar i åtminstone femton dagar till. Men det händer ju aldrig.

 

Men mitt liv har inte drastiskt förändras på några vis. Jag har inte skaffat barn och familj och hund och katt och flyttat utomlands och skiljt mig och sedan tagit livet av mig för att återuppfödas igen. Nej, ni förstår. Jag har väl hittat mig själv igen efter en, typ, förjävligt grå halva av året. Inte konstant förjävlig såklart. Men är i mitt allra bästa Jag i detta skede. Det är fint att känna så. Sommar är lite av någon slags terapi.

 

Sedan sist har jag hängt på mina kusiners landställe. Den bästa idyllen skulle jag nog tro. Bilvägen med Bob Marleys skiva på repetition, och bara där är idyllen skriven. I vanlig ordning åt vi god mat tillsammans och satt på klipporna och pratade om massa livsviktiga ting (skit) och cyklade till café KnappKarlsson med högtalare på pakethållaren där franska låtar som bara gick att hänga med i refrängen spelades. Så den där oväntade middagen med Kellan som kom med båt till KnappKarlsson. Och sittandes på uteserveringen, tills stängning, sjungandes med kusinen, för att fånga kockens uppmärksamhet. Disney och ABBA sjöngs det om någon undrade. Så kanelbullsbak och sommarprat i massor. Jag älskar Barnensö, helt enkelt. Och jag behöver Barnensö mer än vad det går.

 

Och Öland. Åh. Åtta timmars bussresa ÄR faktiskt inte så illa om destinationen är Cecilias stuga på Öland. Med Kellie och Ines som sällskap dessutom. Och mat och sommarprat och poddar och musik. Dagens teknik hörrni, fantastiska ting. Fem dagar på Öland som fem dagar på Öland ska spenderas helt enkelt. Överflöd av mys och bad och mat och häng och snack och att må så bra. Det är precis så man vill ha det. Och det var så vi hade det.

 

För att senare flyga bort från Uppsala med familjen. Vi mötte södra Spanien. Och södra Spanien, Costa del Almeria, var fint. Det här var ingen äventyrsresa, så jag vet faktiskt inte vad jag ska tillägga här. Mer än att det var så där fantastiskt, ni vet. Att bara komma bort, på riktigt. Mm jag hade saknat det. Jag var värd den här veckan, mycket. 

 

Jag är en babblare. Har aldrig någonsin förstått mig på det där med att fatta sig kort. Sånt gör jag bara inte. Sånt är för mesar (säger vi, för att höja mig själv en aning). Förövrigt har det här inlägget legat i utkastet i några dagar. Så ikväll är inte kvällen då jag var med Bosse, den kvällen var förbi för några dagar sedan. Ikväll är däremot kvällen då sommaren regnar bort. 

 

Hade skrivit ett, FETT, inlägg. Mhm. Okej. VAD TRÅKIGT. Tråkigt när saker och ting tycker om att försvinna. Kanske orkar mig på ett nytt sådant. En dag i livet. En vacker dag, som inte är idag. Eller imorgon, vad jag vet. Vad som är vackert, det är mina (HEJEHJ!!) enstaka besökare som tror sig finna hopp i den här livlösa bloggen. Fortsätt att hoppas (det är kanske inte värt det)!!