När han berättar
Kategori: Allmänt
Folk säger att världen fallerar
Det beror på vilken värld folk lever i.
Jag minns en gång när pappa visade mig ett gamlat fotografi på sin hemstad.
Han menar att den redan fallerat.
Han säger med lågmäld röst, titta, vad vackert, det var.
Han låter djupa andetag få formulera.
Min pappa har aldrig varit tillbaka dit, han säger att en dag.
Jag vet att den dagen aldrig kommer.
Det är förstört säger han inbakat i allt.
Men han vill inte höra sig själv i den meningen.
Min pappa berättar sällan om tiderna som varit.
Tiden behöver stå rätt till och luften ljummen
Som under en semesterdag i augusti på vår balkongen.
En tid på dygnet när djupa bloss från ciggaren och sippande ur whiskeyglaset är åtminstone okej.
Han berättar om biosalongerna, caféerna och barerna.
Om floden.
Om Fairuz och om grannarna.
Om den lilla affären han jobbade på och om böckerna han läste.
Om politisk aktivism som kostade allt.
Cigarröken yrar.
När han orkar tar han fram gamla fotografier.
Han visar mig sina vänner, berättar anekdoter om dem.
Om de som dog i strid.
Han pekar på dem, upprepar avrättad, avrättad och stackars han med, avrättad.
Cigarröken har lagt sig som en dimma över oss.
När han berättar tar det tid.
När han tystnar tänker jag att han han ser i retroperspektiv,
På det som aldrig kommer att bli sagt
Den historia som föralltid repeteras i minnet
Som jag trott ha bleknat, men aldrig gör.
Han tar djupa andetag
Lutar cigarren mot askoppen.
Det var inte lätt, säger han.
Han tror att glasögonen kan täcka hans tårade ögon
Men jag har redan sett.
Det var inte lätt, upprepar han mitt i ett djupt andetag.