liveteskrivet.blogg.se

Och hejhej igen. Idag har jag inte mått som önskat, men jag kan vara okej med det. För snart mår jag över önskan. Har liksom fått för mig att livet kompenserar, med cirka allt.

 

Tror att det kan vara min omgivning, inte i form av människor, som missgynnar mig ibland. Ja,som när snön kom på besök igen. Och när de iskalla vindarna fyllde hela jävla lägenhet. Inte ens mina varmaste sockor kunde hjälpa det och nej fyfan. 

 

~Öh är det här vårdepp så dör jag~

 

Fast nej det är det inte. Hoppas jag inte. 

 

Har mått väldigt bra med. WOW kommer inte ur det här med att vara bipolär i skrift. Det som har hänt när jag mådde över önskan var till exempel....

När det var Internationella kvinnodagen och våren sa Hej visst passar det bra att jag skiner som bara vårsolen kan under den här dagen. Och vi ba ja. Snälla, ja. Var nere på stan och stöttade F! genom att lyssna på bra ord. Ord som är så lätta att fånga in men verkar vara så svåra att peta in i sammanhang, för många. Fan, fylls av så mycket hopp. Så hade jag lovat mig själv att "skäm bort dig själv idag." Så då gjorde jag det och drog mitt bankkort som om jag var någon jag inte är. Mådde bra med en gnutta ångest, vad är ungdomsår? 

Får det bekräft att att vi växer upp nu. Att vi juridisk tydligen är vuxna och det ena kan stämma men oftast inget annat. Vera fyllde arton och det firades hos henne med hemmafest där alla kände varandra. Sånt behövs egentligen, så kan alla stå och skrika politik och dumförklara varandra för att sedan lämna och kramas utan att såra. Mmm hemmafester är bra koncept.

Alltså vet ni hur en dämpar allt i hela världen? Genom att tro att det går att göra allt i hela världen under en och samma dag. Syftar antagligen på någon av mina veckodagar. Som i torsdags, typ. Då slutade vi sent och jag cyklade ner till stan för utbildning med kåren. Sånt är najs för en blir lite smartare och lite mer fylld med kunskap och så blir en till en idémaskin och ba det här vill jag gör och det här men amajgadd detta okej ska göra allt. Aa jo, ni förstår va? Och därifrån till nästa element av kunskapspåfyllning, skribenten och föreläsaren Valerie hade nämligen föreläsning på Vox i all mysighet om viktiga ämnen. Ja viktiga ämnen så som rasism och hur en kan välja rätt ord för att hindra att kränka någon på vägen. Typ ganska viktigt ja. 

I fredags cyklade jag i mörkret med spöregn som sällskap. Oså upp för den där jävla backen. Och genom skogen. För at stanna upp och ba var i helvete och hur ska jag hitta. Mm, för det var till Astrid jag skulle cykla och jag vet inte, är inte så bra på det där med att läsa kartor. I vanlig ordning så löser sig allt och efter en miserabel cykeltur kom jag fram till mina käraste vänner, Asta, Melle och Bosse. Alltså wow vad jag älskar dem. Borde skriva en dikt om dem snart, srsly. Och så hade Asta bakat en, som hon själv kallade, en egenexprimerad kladdkaka. Så den sällskapade. Och så satt vi i soffan hela kvällen för att prata om allt i hela jävla världen. Så cyklade vi hem i spöregn. Vi borde ha klagat mer, men det går inte att klaga på så mycket i deras sällskap.

I lördags var det kallt. Men ack så soligt och fint allt var. Tog en promenad till Ica och trodde att jag var någon med mina stora hörlurar som spelade rapp på högsta. Gick in på Ica som om jag skulle råna. Nej. Gick in på Ica med ett jävla leende trots morgon och det som hör till morgonen. (Kvinnor som rappar gör mig glad förresten). Nä men, eftersom att jag skulle fixa brunch för mig och Rebecca så kom jag blandannat ut med croissanter, sådär klyschigt ni vet, med en prasselpåse i handen. Och så kom Bex någon gång vid tolv och vi bara satt på min matta och babblade om allt som vi kan göra. Konsten att prata och äta tills det att det känns som om ett barn ska födas. Alltså, det slutade med att vi bara "nä men erkänn, visst skulle det vara fint om jag var gravid`". 

Och de stannade över natten. Men innan vi lät natten passera låg vi i min nittosäng och kollade lägenheter till Sara. Fast när Sara pratar om lägenheter så pratar hon som om det är vår lägenhet. För hon säger att Donia du ska välja lägenhet åt oss (Idag, några dagar senare alltså, ringde hon mig, mitt i lyckoruset och sa att Donia!! Den är köpt nu!! Och du ska få min extranyckel!!).
Och vi vaknade i världens harmoni. Åt frukost i en evighet och senare tog vi en långpromenad längs ån med solen. Och så försökte vi undvika att påpeka att det fan var kallt fast solen lyste. En och en halvtimmes promenad, och vi lärde varandra så himla mycket. Hon lärde mig om brustna hjärtan, om ungdomskärlek som en romantiserad benämning, men även om det bästa med kärlek, och om ungdomsvänskap som faktiskt aldrig dör. Japp, hon lär mig mycket den kvinnan. 


(Här satt vi i sommas. Men den lägenheten är historia och nu har hon sin egen lägenhet och den är bättre för den valde vi tillsammans när vi låg i min nittiosäng och i all ivrighet kollade lägenheter)

Och det här inlägget låg och dammade här i några dagar. Snön har smält och termometern står nära tio plus nu. Det vände lika hastigt som mitt mående gjorde. Nu är mitt sjuttonåriga liv under kontroll, typ tror jag, och jag är inte bipolär för det. Jag är ganska mycket som de allra flesta och kan på något sätt romantisera den här ungdomsförvirringen och ivrigheten.