liveteskrivet.blogg.se

Är inte nå bra på det här. Är inte nå bra på att överhuvudtaget göra tid för så mycket annat än det som står inskrivet i kalendern. Låter superlöjlig och det är jag kanske. Men, det är hurmycketsomhelst nu. Och jag finner det forfarande kul, men som ett stort energirån (rån som i att ta ngt ifrån en). 

 

Vill skriva så himla mycket, men hinner inte och det är ju förjävligt. Mitt liv har sett ut som en nyanserad planeringsbok, helt enkelt. Plats för plugg i massor, plats för möten, plats för en drös med tidingsarbeten, plats för träning, plats för firanden och träffar, plats för turer bortom staden, plats för sådant som sedan behövts strykas i onyanserad färg, plats för ideér och planeringar. Ungefär så ja. 

 

Här kommer sådant jag inte vill glömma i framtiden. Framtiden som i nästa vecka eller nästa liv:

 

En tisdag för mer än två veckor sedan var jag och många andra på uppstartsmöte för Unga Feminister Uppsala, vilket var hurpeppandesomhelst.

Stormös hos Kristina en fredagskväll med Pavlos och Emma med. Oså med en najs vitchokladkaka Kristina hade bakat. Fredagar är bra för att bara kunna vara och i all slöhet prata en massa strunt och en massa av sådant som inte är strunt.
Och så vaknade jag upp nästa dag och tog mig igenom lördagsförmiddagen med långfrukost och så kunde jag äntligen hitta tillbaka till rätt puls, för en stund.

För sedan skulle pulsen upp igen. Sigges myndighetsår skulle firas, vilket gjordes med middag och massa häng i form av firande. House, ballader och klyschor stod som metaforer för hur en kväll kan gå till och se ut. För att sedan ta sig hem i vinterkylan och somna för att mötas av en mindre bra dag. Som en på något vis alltid tror en slipper. Därmed fick en brunch på Sunday Funday på Sthlmnation strykas med svart bläck. Det bara fick vänta.

En sentorsdags eftermiddag i skolan, efter att elevkåren hade hållt i årsmöte, i alldeles för många timmar, så visade det sig att jag kom med i elevkårsstyrelsen som utskottsmästare, vilket är SUPERkul!!

Eftersom att Kellan, min älskade Kellan, även fyllde arton förra veckan, så skulle det firas med hennes släkt. Den släkten ÄR kul. Wow, farmorn med mer energi än alla mina vänner. 


Supersöt bild på mig och min Kellan från vår tripp till Cässä på Öland. Jag borde haft någon nostaglisk bild från när vi var tio. Men seriöst, inget har ändå ändrats sedan dess.

Tidigt hemcyklande, för att vakna tidigt nästa dag och för att må BRA en söndag. Därmed långpromenad och plugg. Mådde bra, för en söndagsförmiddag. Eftermiddagen tog oss, oss som i familjen, till Aspudden för att fira gamlingar och småbarn och dem som är i mittemellanåldern. Vi firade födelsedagar och examen. Och vi firade hemkomster och tillökning. Det finns alltid något att fira i min släkt hörrni.

 

Och därmed hejdå.