liveteskrivet.blogg.se

fint och sånt

Kategori: Allmänt

Så fina saker som bidragit till ett kul liv senaste tiden. 
 
Som att vi istället för att ta oss till skolan tog oss till Stockholm för en dag på utrikesinstitutet. Det är alltid kul att göra något avvikande från den cirkulerade vardagen. Nästan oavsett vad som hittas på. Vi lyssnade på tre föreläsningar, en var superbra och resterande var, som det perfekta uttycket, si sådär. Med andra ord, nja. Men det var mysigt, med en klass som myser runt. 
 


Fredagen var stress som in i helvetets helvete. Ni vet när stressen tränger sig in i varenda del av sig själv och det enda som känns är ren och skär stress, i varenda muskel, i varenda nerv, i varenda hjärncell och blodkärl. Efter stormen var allt sådär fantastiskt som livet är ibland, för då befann jag mig hos Kellan med en drös andra tjejer. Alltså, hon kan hon. Hon kan pynta, hon kan fixa och dona, hon kan det där med festlekar och hon kan det där med najs mat. Hon kan framförallt det där med att göra en glad och känna sig stolt över att ens bästavän är så fantastik, som hon är.
Det var rödamattan tema och vi skulle vara utklädda till någon slags skådepelare/erska, jag körde på Pochaontas, cuz hon passa SÅ bra på rödamattan. Hehh. Efter hennes sjuka jävla tävling var det svårt att förneka fest. Och timmarna inpå fylldes huset, och det kändes som om vi var på efterfesten på Oscars-galan (fast bättre, mycket bättre).
Och så slutade fredagen med en nattpromenad längs parken och för att sedan somna i en famn, tidig lördagsmorgon.

 
Jag är tacksam för resorb. Tack, du fick mig att kunna vara helt okej effektiv dagen därpå. Nu kommer jag inte riktigt på vad som fick mig att peta in "effektiv" i den meningen, men alltså... Att göra smördegsrullar med fyllning är väl rättså effektivt. Mm tack. Så var det fint väder också, så jag tog mig en ensam runda på stan i hopp om något. Något som jag inte fann, helt enkelt.
Men hos Mira vid middagstid fann jag mycket. Bland annat vi som är nya elevkårsstyrelsen men även massa mat. Knytis är så bra grej (i och med att alla vill glänsa och gör det bästa i matväg, så ba är hela bordet fyllt av det bästa från åtta matvärldar). 

 
Och vid tio var jag någon annanstans. För jag var i en lokal i Salabacke för att fira fina Felicas födelsedag, med en massa människor. Sådana som jag träffade dagen innan och sådana som jag sist träffade för flera månader tillbaka. Sånt är fint. Och någon gång efter allt firande var jag på min promenad hemåt. Hade ingen väguppfattning men tänkte att "raka vägen ner och jag är hemma". Hade rätt. Har alltid rätt. Hehe. 


Kan inte komma över hur fantastiskt ful denna är.

Nästa fina sak i mitt sjuttonåriga liv var i onsdags. Superförväntansfulla var vi. Matsalen bestod av människor och endast människor. Det kändes fint. Så kom Gudrun Schuman i sina mörkröda läppar och mysiga kappa och så sa hon någonstans mitt i allt, när vi hälsade och välkommnade henne: "Juste, hur politisk får jag vara? Liksom, finns det någon regel?". Det enda jag kände var NEJ KÖR PÅ BARA. Vi behöver få ut allt av dig, vi vill höra allt. Och om det nu är så att du inte får säga allt, säg allt ändå. Och hennes föreläsning vara bara så himlahimla bra, och det var så himlahimla fint att så många var där. SÅ peppande. 
 
 
 
Och nu har jag sportlov och strosar runt utan någon form av begränsning. Sånt är fint.

Kommentarer


Kommentera inlägget här: