liveteskrivet.blogg.se

Har jag sagt att livet är så fint att jag inte ens vet ut eller in av det, trots att jag cyklar genom staden som är grå och skymd av snö blandat med regn. Och även fast febern fått utlopp efter endast fyra timmars sömn på grund av att jag försökt analysera moderaternas partiprogram, så är jag nöjd med att inte ha gått in helhjärtat. Finns inga hjärtfrekvenser att lägga ner på något sådant, och jag ursäktar mig inte ens för det. 

Cyklade för sista gången som sjutton år i staden och undrade väl om det är såhär det ska kännas att aldrig mer vara sjutton år i staden. För jag menar, det känns ju inget. Jag har hört om dem som fått åldersnojja och konstaterat att jag inte är en av dem. 

Så, nu hoppas jag att jag nös för allra jävla sista gången som sjutton också.