Mitt allra bästa jag på burk
Kategori: Allmänt
Jag är säker på att jag omöjligen kan vara den enda som, i slutet av sommaren, slits mellan främst två punkter. 1 Den ångestfyllda tankefloden som medför all vetenskap om vad en tillvaro, sluten med regelbundna rutiner innebär. 2. En inre gormande röst efter rutiner och dess medförande. Hela själen vill liksom fly från den ostrukturerade vardagen och bara springa runt, runt, i ett hamsterhjul.
Välkommen som ovälkommen, reglerna och rutinerna flyttar in i samma tag som sommarnostalgin hittar sin plats och kryper sig tätt inpå en, när höstmörkret förblivit ens vardag. När varken ”Att hänga på bryggan” eller hemmafester i trädgårdar eller caféernas uteserveringar längre till är ett alternativ. Och när staden sover. När sommarflirten förblivit just vad det är. När uppsatserna och proven vill ha ett passionerat evighetsförhållande med dig, du som bara vill leva i singular med allt vad det innebär. När det mest logiska tycks vara den årliga höst – och vinterdepressionen. Och du känner dig temporärt döende. Kom ihåg Dig då. Då när hösten och vintern slår sig ner som en atombomb. Kom ihåg ditt bästa Jag då. Ditt sommarjag.