liveteskrivet.blogg.se

Hmm. Hej. Kanske. "Det är mycket nu" Eller nått. Eller, det har varit mycket och nu är det nästan ingenting annat än det jag vill. Ni vet när en illustration av en dimma lägger sig för vardagen, och man bara inte riktigt kan se klart? Mm, så kan vardagen se ut när kalendern har 0 millimetrar kvar att kladda på. Så, det har varit mycket. Kul saker att notera:

Filmkväll, för att jag ju är en sådan filmfantast (nej), hos fantasticSofia med gänget utan namn. Det var fredag då och asfalten låg sådär höstligt tom på väg hem.

 

Födelsedag har firats för Bill i form av middag och debutbesök i hennes ny hem. För nu bor Bill så där nära mig att max en och en halv låt hinner spelas i mina hörlurar tills jag är framme. 

 

Och jag har ring 112. För en fåtölj i verkstaden på vår gård stod i lågor. Är jag en hjälte eller är jag en hjälte ja jag är en hjälte. 

 

Kristinas sjutton år i staden har också firats. Med en brunch hos henne och sånt där fantastisk som ingår. För att sedan rulla hem. Och bara stanna i hemmet alldeles gödande och för att läsa klart 1984:s allra sista sidor. Nu ses vi nog aldrig mer igen. 

 

Jag har fått ett mail från SSU då rubriken löd så här: Välkommen till Bryssel!  Ja, för dit ska jag i slutet av november med tjugo andra. Vi ska besöka EU och sånt PK som man kan göra. 

 

Över telefon har jag intervjuat Alex Schulman till nästa nummer av WORD. Ja alltså. Det var lite märkligt att ha honom som senast uppringda kontakt i min samtalslista.