Levande och pulserande
Kategori: Allmänt
Kanske var alltihopa bara ren och skär tur. Kanske för att vi bestämde oss för att vi skulle vara vi. Och att vi skulle ha en oförglömmlig tid tillsammans. Bara några dagar. För att allting var oförutsägbart mest varenda minut av vår vakna tid. Och tiden hade aldrig förr varit så vaken som den var då. De där dagarna, sent in på Junimånaden. Mellan dominansen av nyongröna tält för att tappa bort varanda och för att vinglandes, i en dubbelvärld, hitta tillbaka igen. Till dubbelt av det geniuna. Att förälska sig i varje människa för varje personlighet i varje musikton till festivalmat i all ära. För att komma över allt man lämnade bakom sig där hemma och få det svart på vitt, att det finns något bättre än att snöa in sig i något som borde lämnas. Inga steg tunga. Inga hjärtan brustna. Bara lätta steg att trippa på fastän leran ville dra ner oss. Bara lätta hjärtan villiga att fångas upp av vem som helst. Pånyttfödda i en låtsasvärld för några dagar. För att kyssa andra läppar än något som redan var bekant. För att kanske aldrig mer ses igen. För att tänja röstens gränser och för att ibland tysta ner sig själv, sluta ögonen och ta in ögoblicket. Ta in det som var där och då. För att få känna eldslingan genonom den pulserande kroppen. Och dansa. Vi dansade som om benen skulle aputeras bort, som om inga andra såg. Fast allt vi gjorde var att stå tätt intill människor, människor som vi aldrig tidigare stått nära, som vi kom närmare, som vi tidigare aldrig mött och som aldrig möts igen.
Upptäckten av att finna charmen i allt som tidigare aldrig uppmärksammats. Ljummen öl, kalla kvällar och lera, för till och med det saknas ibland.
