liveteskrivet.blogg.se

Det här inlägget har vilat i mitt utkast ett tag nu

Kategori: Allmänt

Vi köpte två pizzadegsrullar och alla önskemål vi hade på det. Så cyklade vi i spöregn till Melle och förvandlade hans kök till en pizzeria. Alltså mmmm för hur fantastiska de blev. Vad annars, egentligen. Så satt vi där runt hans köksbord och lät timmarna passera så där rusande som de bara gör där. Ibland tänker jag på hur det skulle vara om vi alla flyttade in tillsammans. Det skulle vara fantastiskt, så mycket vet jag om det.
 
 
Efter en långpromenad längs ån. Och efter en frukost som innefattade allt. Ja, då tog jag min lilla packning med mig till tåget. Mötte upp några andra SSUare, typ som Melle och Pavlos och Ronja. Så åkte vi till Stockholm och vi besökte Riksdagen. Det var fan fett. Och(!!!) jag satt i Lars Ohlys stol i plenisalen. Ja och det var ännu fetare. Så lyssnade vi på, vår f.d skolminister, Ibrahim Baylans föreläsning. Och då kändes det än mer viktigt att värva människor till att rösta rätt och rött.

När vi lämnade riksdagen och mörkret låg över hela Stockholm, så mötte jag upp min älskade Frida. Vi åt indiskt till middag och tog igen sånt som man tar igen efter att kusin inte mött kusin sedan sommaren. Och senså tog vi oss till Söder för att gå på bio. The Butler. Alltså, wow? På riktigt,så viktigt film. Efter upprymmdheten av filmen så mötte vi upp Rebecka, och vi tog vi oss till Ljungrens för att dricka flasköl till stängning.


(Tänkte skriva att det var i sommras. Men det var det inte. Det var förra sommaren och vi satt på Fridas ballkong och åt brunch. Och dygnet innan dansade vi runt till Pridefestivalen) 
 
Vaknade upp hos Frida. Utan Frida. Men med Rebecka. Mötte upp kusin nr. 2, Sara. En lunch på Vurma tills det blev middagstid. Jag är inte förvånad. Det är väl det mest logiska, att vi bara äter och pratar medan vi ser på hur det börjar vända om till kväll. Men så tog jag tåget hem tillslut.
 
Skrev ner ett rim innan jag, iklädd mammas sammetsklänning och pärlsmycket, tog mig till Sofia & Annas 20'tals middag. Det är synd att man använder sig av ordet FAB som om det inte har något värde och som det har tappat betydelse, men alltså... FAB vad FAB det var. Alla var så FAB, middagsdukningen var FAB, maten och efterätten så mkt FAB. Ja, en FABkväll utan dess like. 

 
Och fredagskvällen var också fab. Jag har förstått att "fab" är lite svårdefinerat. Men, från mammas sammetsklänning kvällen innan till pumpadräkten. Alltså ja, där trivdes jag mycket. Hemmafest hos Foccan och vi älskar det huset. För där går alla hemmafester hem, och maskerad går också alltid hem. Så det gick hem upphöjt till två. När någon skrattar medan någon annan bölar, när några hånglar medan andra bråkar, när några dansar och andra försöker överrösta musiken som spelas, när någon spyr i ett hörn och någon annan tvingas torka upp det, när skor och hjärtan tappas bort men hittas tillbaka igen. Då har en hemmafest gått hem. Staplade hem från busshållsplatsen på storatorget vid tre, skrattandes i min pumpadräkt. 
 
 
Och under lördagen var jag bara. Antar jag. Minns ingenting av den. Söndagen däremot. Då cyklade jag den där vägen som jag saknat att cykla. Då när jag kan cykla och sjunga, högt. Det där stället där ingen kan döma mig, för det finns knappt något som kan döma mig. Börje. Jag älskar Börje. Kanske och enbart för att Bosses hus finns där. Det är det mysigaste som finns. Hon bjöd på brunch och vi babblade utan något vidare slut. Det är sånt man gör i Börje. 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: