liveteskrivet.blogg.se

Och jag kom på att den där bekräftelsen är den vi alla lever på. För stunden, för veckan, för året, för livet. Bekräftelsen av vad som helst, och bara en själv kan sätta punkt för vad det just är, fast ibland vet kan punkten inte ens sättas ut själv.  Det är som om vi är som gjorda för att få någonting bekräftat, av våra handlingar eller vårat yttre. Tillslut drivs man av någon annan, och det ligger någonstans i ens undermedvetande såklart.

Men du lever för bränslet, så länge det bara går. Tills du tillslut känner soppatorsk in i själen. Fan, det förjävliga bränslet som du lever för och på, det räcker inte riktigt så långt som du önskat. Mitt i vägen, utan specifik destination utsatt, tar bränslet slut. Vice och diverse olika andra bränslen tankas väl på någon gång på vägen, men det räcker ingenstans. För du vet själv vilken tankbil som kan få drivkraften igång igen. Det finns inget annat du vet så väl. Och du kan vänta på helvetestankbilen så länge som du måste, för någonstans inom dig har du säkrat dig om att den kommer, och då kommer nog inga farthinder på vägen alls. Men andra tankbilar stannar upp på vägen, som vill droppa lite bränsle, men du nekar. Ibland tas det emot, men enligt dig själv är det så fel bränsle som det bara kan bli. Det behövs inget från deras tankbilar, det ger ingen effekt. Så du väljer att stanna där du är och helst vänta, vänta förgäves om det så behövs. Men väntas ska det göra, på den där tankbilen som själv kanske fått soppatorsk. Och någonstans då kommer man på att, jag kanske borde tagit emot all bränsle jag kunde få för att ge min egen drivkraft någonting på vägen ändå.