Cykla utan händer
Kategori: Allmänt
Och kanske för många gånger har man sagt att "Nej nu. Nu SKA jag ta tag i det här." Man menar mest på att det är dags att ta tag i det så kallade livet man lever i. Kanske ska man tänka om gällande att leva i ett liv. För det är inte så. Det är livet som får anpassa sig efter en själv. Så säger man att "Den här månaden måste jag se livet från den ljusa sidan. Den här månaden är min månad och jag ska må så himla bra." Så kan vi säga. Vi kan säga allt i hela världen om vi vill. Men inte behöver det gälla. Inte alltid kan allt tänkande fungera i praktiken. Jag är inte negativ, jag är realistik med en (kanske alldeles för) pessimistsik ton möjligtvis. Inte alltid, men ofta. Vi kan inte alltid dyka under hinder som bara plötsligt kan uppkommma, det fungerar inte så. Men att försöka bearbeta och acceptera att livet aldrig kan vara probemfritt, men trots det ändå kunna må sådär "himla bra", det går. Det går till och med när allt i hela världen känns omöjligt. För man kan känna så ibland. Och det är dessutom okej att känna så.
Jag tror inte på att det radikala skulle kunna förändra ens tillvaro. Sånt händer väl bara cirka fem gånger per liv. Men något kan plötsligt ge dig som trampar (ofta känns det som att trampa förgäves) på cykeln en liten knuff bakifrån, bara något sånt som gör det lite lättare att trampa, ett (längre eller kortare) tag åtminstone. Sen kommer en till förjävlig backe. Men någonstans minns du att du orkade med den förut. Och fyfan för att det alltid känns jobbigt att se helvetsbacken framför sig. Någonstans kommer det alltid kännas så. Men man orkar även fast allt i hela sigsjälv skriker ut att "JAG ORKAR INTE". Man orkar och man kämpar, ofta omedvetet kämpar man. Eftersom allt i hela livet har ett slut, så har helvetsuppförbacken också det. Någonstans där kan man se hur saker och ting börjar plana ut sig. Så börjar man minnas hur bra allt känns när det går att cykla utan något framför sig. Och efter ett tag gör man just det. Ibland vågar man till och med släppa händerna från styret. Ibland måste man göra det för att känna lite grann. Ibland ramlar man. Men det går att ta sig upp. Det går alltid.