Livet talar
Kategori: Allmänt
Kan vi bara vänta lite grann. Ursäkta. Vänta lite. Jag hänge... Nä okej ingen väntar på mig i det här jävla livet. Var i helvete tar tiden vägen. Förstår ingenting alls. Det är nog inte meningen att man ska förstå det här så kallade livet heller.
Kellan bjöd oss på julmiddag i fredags. Så himla mysig är hon. Det var ingenting alls som fattades den kvällen. Att äta och prata om allt och ganska mycket till, det är det som räcker för att det ska bli bra.
Tog en promenad längs ån. Senså började snön yra, den var dock inte kommen för att stanna. Åt frukost och tittade på jukalendern och läste tidningen och pluggade. Sedan fick det vara nog och jag tog pendeln till Stockholm för att hoppa av vid Söder och bli uppmöten av Nils. Han är en sån student som inte kan relatera till att studentlivet är hårt, nä. Inte alls. Inte när man bor i en liten lägenhet på söder och har högt i tak och stora fönster och har utsikt över vattnet. Nä, inte alls. Så vi hängde i hans lägenhet hela resten av lördagen och timmarna rusade på, som de gör när man inte har det förtaskigt. Hoppade på sista pendeln hem,sedan strosade jag till mitt i kylan.
Söndag. Var inte i mitt bästa esse men försökte vara i mitt bästa esse. Ni vet, men låtsas som att man är pigg och glad och produktiv. Så man gör saker för att söka bekräftelse, från sig själv. Man liksom pluggar, tränar, donar och låtsas att man är nöjd med tillvaron. Ja, relatera nu förfan.
Och nu är det mitt i veckan, det enda jag inte gjort halva veckan är att prioritera sömnen. Livet har istället hunnit med att gå i skolan, plugga, redaktionsmöte, träning, julavslutning med ssu, lite mer plugg, sista jävla provet, RFF-möte OCH igår kom jag hema och bara var. Som man vanligtvis inte är. Så hängde jag med min älskade bror därefter medan jag gjorde pannkakssmet och vi lyssnade på Frank Ocean. Senså kom Flodda hit och vi gräddade pannkakorna för sedan sitta på mitt rum och varva ätning och prat om allt i hela jävla världen, tills vi somnade. Får aldrig nog av oss.
