En helg för veckor sedan
Kategori: Allmänt
Fyfan aja hejhej. Måste göra något åt den här bloggen. Är fortfarande kvävd, men det är lugnt. Jag klarar mig. Tror jag.
En lördag, för snart två veckor sedan, och jag och Bosse tittade på (tycker vi håller tabben för oss själva Bosse, om du ser det här) premiären av teatern En julsaga. Den var inte som den verkar. För det verkar som om vi mös till något nostalgiskt och harmoniskt. Fel. Det här var en kallakårar teater. Bosse var räddast. Hon nöp till mig i var och varannan scen. Den var rysande och lysande, skrev jag i recensionen till Word, och gav den 7/10 möjliga.
Senså var det arton-och tjugoårsfirande för våra barndomsvänner. På riktigt, jag förstod nog aldrig att vi skulle växa upp. Att växa upp kändes så jävla långt ifrån vår lilla klubb som vi startade när vi var i mellanstadieåldern. Det kändes så omöjligt långt bort. Jag tror vi längtade dit, utan att veta varför. Det är väl mest nu jag kan svara på varför; för vi blev något. Vi blev en egen person. Men jag minns när vi alltid var i barnvagnsförrådet i vårt kvarter, som vi gjorde om till en klubb. Och jag minns när vi värnade om våra gosedjur som om det vore våra barn. Så minns jag sommrarna och hur vi sprang runt hela kvarteret, för att sedan sakna varandra när de åkte till sin sommarstuga och jag var kvar i stan. Men jag saknar inte att inte kunna få vara egen, att inte kunna forma mitt liv. Tack för mig. Nu återgår jag till det jag faktiskt tänkte skriva om; firandet. Alltså ursäkta för att jag inte kan hålla någon struktur i den här jävla bloggen. Men det var mysigt!! Och jag och Bosse kände oss extremt små. För vi var tvugna att agera minderåriga, och minderåriga har inte samma rättigheter.
Ja. Hur i helvete blev det första advent? Den här frågan ställer jag varenda år, och varenda år säger jag att; nä men det här året har gått snabbast av dem alla åren. Och jag säger nog samma mening nu. Efter att ha bakat vidriga kakor, så cyklade jag med dem till Emma. Hon styrde upp adventsfika för hela klassen, i all jävla stress. Så himla bra. Oså kom jag på att det enda jag vill här i livet är att äta pepparkaksdeg.
