för en jävla gångs skull
Kategori: Allmänt
Ikväll är kvällen då jag ska försöka mig på detta förbannade inlägg. Det var längesen, jag vet. Jag menar, sist jag skrev ett riktigt inlägg var jag inte direkt på väg att skapa en höstspellista. Hösten var alldeles för långt bort för mitt eget bästa. Ikväll är kvällen då jag cyklade hem från stan, efter att höjden av mysigheter med Bosse (middag och bio) hade avslutats, och jag tamefan kunde ta på höstligheten som är på ingång. Alldeles för tidigt, som vanligt. "Fin årstid kommer sent", skulle jag nog tycka efter sommardebuten. Sommaren är beräknad att, praktiskt taget, hålla sig kvar i åtminstone femton dagar till. Men det händer ju aldrig.
Men mitt liv har inte drastiskt förändras på några vis. Jag har inte skaffat barn och familj och hund och katt och flyttat utomlands och skiljt mig och sedan tagit livet av mig för att återuppfödas igen. Nej, ni förstår. Jag har väl hittat mig själv igen efter en, typ, förjävligt grå halva av året. Inte konstant förjävlig såklart. Men är i mitt allra bästa Jag i detta skede. Det är fint att känna så. Sommar är lite av någon slags terapi.
Sedan sist har jag hängt på mina kusiners landställe. Den bästa idyllen skulle jag nog tro. Bilvägen med Bob Marleys skiva på repetition, och bara där är idyllen skriven. I vanlig ordning åt vi god mat tillsammans och satt på klipporna och pratade om massa livsviktiga ting (skit) och cyklade till café KnappKarlsson med högtalare på pakethållaren där franska låtar som bara gick att hänga med i refrängen spelades. Så den där oväntade middagen med Kellan som kom med båt till KnappKarlsson. Och sittandes på uteserveringen, tills stängning, sjungandes med kusinen, för att fånga kockens uppmärksamhet. Disney och ABBA sjöngs det om någon undrade. Så kanelbullsbak och sommarprat i massor. Jag älskar Barnensö, helt enkelt. Och jag behöver Barnensö mer än vad det går.
Och Öland. Åh. Åtta timmars bussresa ÄR faktiskt inte så illa om destinationen är Cecilias stuga på Öland. Med Kellie och Ines som sällskap dessutom. Och mat och sommarprat och poddar och musik. Dagens teknik hörrni, fantastiska ting. Fem dagar på Öland som fem dagar på Öland ska spenderas helt enkelt. Överflöd av mys och bad och mat och häng och snack och att må så bra. Det är precis så man vill ha det. Och det var så vi hade det.
För att senare flyga bort från Uppsala med familjen. Vi mötte södra Spanien. Och södra Spanien, Costa del Almeria, var fint. Det här var ingen äventyrsresa, så jag vet faktiskt inte vad jag ska tillägga här. Mer än att det var så där fantastiskt, ni vet. Att bara komma bort, på riktigt. Mm jag hade saknat det. Jag var värd den här veckan, mycket.
Jag är en babblare. Har aldrig någonsin förstått mig på det där med att fatta sig kort. Sånt gör jag bara inte. Sånt är för mesar (säger vi, för att höja mig själv en aning). Förövrigt har det här inlägget legat i utkastet i några dagar. Så ikväll är inte kvällen då jag var med Bosse, den kvällen var förbi för några dagar sedan. Ikväll är däremot kvällen då sommaren regnar bort.