sjutton år i staden
Kategori: Allmänt
Säg mig vad jag annars skulle ha för rubrik? För är det inte just den åldern man längtat till, enbart för att kunna sjunga till Veronica Maggios "17 år" och på riktigt kunna relatera till den. Annars har det inte varit så väldligt efterlängtat att fylla 17. Svaret på frågan "Hur känns det då?? 17 år och allt!!!" är inte "Det känns fantastisk. Känner mig ett steg närmare vuxenlivet och jag börjar förstå livet. Idag är jag ett år ifrån Vuxen och det känns!!". Nej. Borde det kännas så? Nej. Åldern är fortfarande bara en siffra, så simpelt är det. (Fast inte nästa år xP)
Vaknade upp. Av alarmet. Ingen frukost på sängen inte näheppnänä. Tycker ändå inte om frukost på sängen för det blir aldrig frukost på sängen utan jag lägger brickan på nattduksbordet och sen tar jag det till köket och äter där. Jag säger nej till att äta i sängen. Så yolo är jag bara inte. Det är fan så lite värt smulorna. Eftersom att frukost är livet så skapar jag helst livet själv, för det blir ändå bäst så. Vet inte riktigt om jag försöker intala mig själv att frukost på sängen SUGER för att jag inte fick någon sådan i år eller om det är total fakta.(...)
Ingen sång missad i alla fall, sedan hur (i helvete) man skulle kunna missa det i vår klass kan ju diskuteras. För här snackar vi GOASTE klassen och glädjespridare DELUX. Och inte nog med det så överraskar sötaste Emma och Felica återigen mig, med två magnifika teer i lösvikt. Vad har jag förtjänat för all denna godhet?? Inte nog med det. Astalavista och Ineso kom till skolan med en prinsesstårta i handen. Alltså.. Aa, så mkt kärlek så jagvetintevad.
Cyklade det snabbaste jag kunde (lögn) ner till Vaksalatorg för att köpa massa frukter och annat kul. I brist på tid, eller snarare planering kanske, för hann inte med någon amazing bakelse. Fixade istället ihop en fet fruktsallad och bryggde kaffe tills bryggaren sa "hallå stopp, det går inge mer" och ställde fram sånt där som er mormor/farmor skulle ställa fram, ni vet Coffeedrops och Werthes. Så satt jag där i min ensamhet. ÄEEEJ. Med några utav dem bästa vännerna ni kan tänka er. Som fastklistrade på köksstolarna satt vi, i timmar. Ville sitta där föralltid, så mycket trivs jag
Vips så blev klockan sju. Och vips så stod jag återigen på den där crosstrainen på friskis. Fan skulle jag annars göra, om inte strosa runt i hemmet by my own?? Det var rättså okej förutom att 1. Fötterna stod i lågor 2. Kunde inte någon bara bära ut crosstrainern så jag kunde fläkta alternativt stå med en fläkt framför nosen på mig(?). Kom hem och för att få det att låta mer misserabelt än vad det faktiskt var så hittade jag massa gravadlax och senapssill i kylen och satte mig köket med det och ba NICE dag fan.
Har en liten skvätt kallt te kvar i min fantastiska tekopp. Och teet var fett som det bara kunde bli, tack bäjbygörls <3. Nu är jag fan så trött och borde inte jag ha slipat på historiaopponeringen? jOhO. Men... Vet inte om man fortfarande kan dra till med "Det är faktiskt min födelsedag så jag behöver inte....". Fast jo det kan man ju, för det var väl precis vad jag gjorde. Godnatt och TACK MIN VÄNNER OCH ALLA SOM JAG KÄNNER <3 (So sad att jag har sju läsarerRÅ xP)
