liveteskrivet.blogg.se

Cyklar hem i evighetsregnet, under den oförändligt gråa himlen och nedför evighetsbacken.

 

Cyklar med jackan uppknäppt, så jag känner hur både regnet och blåsten når in i mig. 
Men regnet skadar redan så det spelar ingen roll egentligen.

Cyklar förbi paret, eller vad vet jag egentligen, som tätt intill sitter bredvid varandra på uteserveringen.
Trots i princip allt, känns det som.
De verkar tycka att det är värt det, och det är väl så det ska kännas.

 

Cyklar förbi buss nummer jagkommerinteihåg, fast busschuffören också ville förbi. Trots att musiken som spelas från mina hörlurar är maximal kan jag höra hur cyklisten bakom mig skriker. Skriker för att allt är så bråttom.

 

Cyklar förbi platsen jag aldrig mer ska stå på, samtidigt som jag vill sjunga  "Så många platser lever inte mer" och "Inget här är heligt mer, inte som när jag försökte få dig att le."