Att iaktta medpassagerarna
Kategori: Allmänt
Älskar att i smyg iaktta människor. Speciellt på en sån plats som på en båt. Typ Eckerölinjen. Jag vill inte på något sätt framstå som "Fin" men alltså MÄNNISKOR vad gör ni?? Varför så pin? Nej men jag vet inte. Vi tar bussen till Eckerö, jag iakttar alla medpassagerare. Stämmningen på bussen: Inte så mycket till stämmning. Rättså tyst. Lugnt. Jag menar, varför skulle man prata på en buss...? Det har folk aldrig gjort. Happ så hamnar vi på båten tillslut. Någon har gjort hollywoodlockar i håret och går runt med lila ögonskugga för nu är det tamefaaan fest. Dagsfest då eller hur tänkte vi här, undrar jag. Och jag ser att farbrorn där har försökt att knäppa igen "finskjortan", men jag är ledsen... För jag kan se hur din kagge träder fram där. Så killen som med kepan på snedden, bokstavligen, hoppar på båten i samma veva som "YOLO" ropas ut. Mm, för Eckerölinjen är höjden av YOLO bror. Men det är rätt så lugnt på båten. Och vad gör man ens på en båt mer än att vänta på att buffen ska börja och strosa runt på taxfreen. För DÄR ska det tamefan shoppas. Jag ser er. På båten går ingen med nersänkt huvud. Det är okej att köpa starksprit och bärs för fem år framåt, ingen kommer att döma någon här. Och godis. Det är okej, ingen bryr sig på båten. Det som händer på båtutflykten, aa det stannar där. Timmar går. Vi vräker i oss buffen för att senare fråga oss själva hur i helvete vi kunde få i oss allt. Och när maten och desserten var uppäten så var festen för min del också slut. Så rullar vi ut från matsalen och jag ser en tjej deckad vid spelautomaten. Jag ser killarna med backslick, för det är tydligen mode(?), som rullar ut med bärs för cirka tre år framöver. Och ni vet, muckar med varandra för det är coolt. Och vi anländer till slutstationen för att hoppa av båten. In på bussen som ska rulla till Uppsala igen. Stämmningen på bussen: Någon gråter livet av sig, så står någon patriark och tror han är superkul och ba "ÄEEJ men JAAG SKA faktiskt KÖRA bussen hem!!!!". Jag vet inte varför kärringen i fram garvar, men det gör hon i alla fall. Och innan bussen rullar ser jag de där packade brudarna som hittat sina haff på båten och ska ta farväl till dessa halvdana haff och vinglar fram med sina trecentimeters klackar. Så börjar de tro sig sjunga, men de mest skrikmumlar där bak i bussen. "OA hela natten" var en låt de gillade stark. Och "birabirabirabärsbärsbärs". Juste, "leende guld bruna ögon" va också en hit. Sätter i hörlurarna i öronen och efter ett tag ba "Oj skönt de håller käften nu". Men så tar jag ur lurarna och då minsann är det en annan låt som är på G. Käft hallå käft allihopa käft bara. Kanske är alla i bussen så keffa att jag vill halshugga dem allihopa pga min absoluta nykterhet, men att minnas hur tyst den här bussen rullade till båten gör hela situationen så provocerande. Är det endast bärs och några shots som kan väcka liv i dessa människor? Är det verkligen så? Ibland är det så. Det är synd. För det borde inte vara så.